Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Hans poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANS POEM 383
Rullgardinen tycktes dras opp och dagsljuset
falla med full belysning på hans elände.
Och vi sågo i de stelnade musklerna omkring
munnen och de rynkade skoningarne kring ögat, huru
han alltför länge stirrat på Gorgonskölden.
- Men hon är snäll ändå, avslöt han, och
råg-lade ut.
Ändå!
- Nordau kallar kvinnan en dikt av en rusig
man, sade ungkarlen. När ska vi få höra en sång
till mannen diktad av en kvinna.
- När en kvinna kan älska en man! sade en
annan, som såg medtagen ut. Men det dröjer nog.
Att älska är en manlig egenskap; att älskas ett
kvinnligt prerogativ.
- Mannen ger och kvinnan tar emot. Det är
saligare att giva än taga, men det är dummare.
- Den där stollen, som gick, han fortfar att
dikta sin dikt, men på dagen, när han är nykter,
då går det inte. Det blir bara prosa. Förstår ni nu
varför han är ute om nätterna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
