Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Övertro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398 GIFTAS
Den andra gossen jag ville tala om hade varit
exemplarisk intill trettionde året. Var av god familj;
hade en syster, som var gift med en officer vid ett
rangregemente, och hade själv ett ämbete, som
medförde trekantig hatt och galoner.
Han var tidigt en stadig man. Ägde hund,
begagnade snus och spanskt rör, samt klädde sig som
en gammal man.
Och så kom det en dag, att han blev kär i en
allmän kvinna. Nu fordra väl icke våra idealistfruar
att mannen skall tro på den allmänna kvinnan också,
men vår vän, han gjorde det. Han visste naturligtvis
allt om hennes liv, men det hindrade icke att han
älskade henne. Han älskade henne* så högt att han
bröt mot borgerliga lagen för att tillfredsställa
hennes lyxbegär, med påföljd av tjänstens förlust. Han
reste till Amerika med henne och gifte sig. Sedan
var jag icke med längre.
Ett fruntimmer, för vilket jag berättade historien,
ansåg det var ståtligt av kvinnan att hon följde med
honom. Att han älskade henne fann hon bara i sin
ordning.
På Tullportsgatan bodde en gammal sköka, som
dragit sig tillbaka från affärerna och nu kunde vara
över fyrtiofem år. Hon hade tre King-Charles-hundar
med sura ögon. Hon hade gråsprängt hår och var
alltid sorgklädd.
En underlöjtnant med gott utseende och adligt
namn blev kär i henne. Som bevis på hans kärlek
fordrade kvinnan, att han skulle gå med henne under
armen på Drottninggatan en middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
