Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Kung Lear og Patern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNG LEAR OCH PATERN 69
Med tidningen sammankramad rusade han till
telefonen och fick upp redaktionen. Sonen Holger
satt vid apparaten och tog emot stöten:
- Varför är inte min artikel inne? frågade
fadren med fräsande stämma.
- Nej, vi kunde inte tryckarn, svarade sonen.
- Men jag såg den uppsatt; läste korrektur
på’n, och...
- Vi kan inte trycka sånt där nonsens!
svarades från sonen igen.
Då slocknade fadrens röst; han försökte ryta,
men blev stum. Och stum gick han ifrån telefonen,
iogr hatt och käpp för att komma ut i skogen.
När han gick förbi Britas köksfönster, såg han
henne sitta med bladet i ena handen och pennan i
den andra; hon skrev, skrev mot honom, sin man,
under det sonen ryckt pennan ur hans hand vid
självförsvaret.
Han krympte ihop, han förintades. Han som
grundlagt denna tidning, skrivit upp den till en
maktställning och förmögenhetskälla, han förvägrades att
skriva i den, av sin egen son. Och han tänkte på
Kung Lear, på undantagsmannen, på den avsatte.
Han började gå, ut åt ägorna, genom hagar och
ängsmarker.
Vad hjälpte leva länge och lära, då slutligen
erfarenheterna icke dugde? När han var ung, fick
han alltid höra, att visdomen först kom med åren,
efter de många åren i livets skola. Han hade
gjort sin skola; han hade sett allt detta uppkomma
som nu var; därför förstod han det bättre än de
andra, menade han, och likafullt slängdes han som
en utnött viska, behandlades som en gammal idiot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
