Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Moder-näringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 GÖTISKA RUMMEN
- Ett års lön, som du vet, och så har jag lånat
av henne kontant... ja, vad skall man göra?
- Hör du, vi ska ju på kalas i morgon; har
gossarne några kläder?
- Nej, det vet du, att de bara ha sommarrockar.
- Vi får väl pylsa in dem i själar och täcken,
för hemma får de inte stanna.
- Ja Anders, det här är galet. Jag är född på
landet och vet vad en gård kan tåla, men det vet
du icke! En sån här liten egendom kan icke bära en
smed, en skogvaktare och en kusk. Och därigenom
att du icke kan betala dem deras löner, så stjäl de.
Smen stjäl järn och arbetar för egen räkning; han
skor hästar åt halva soken med ditt järn;
skogvaktarn säljer ved, och kusken havra. - Vet du, min
vän, jag ville hälst gå ifrån alltsammans, för det
finns inte en brödkant i huset! Jag skulle gråta, om
jag inte tyckte synd om dig, men du är så snäll,
och du rår inte för det här trasslet.
Nu kunde Anders icke återhålla sin rörelse; ty
han var en god man, som goda ord fick att smälta i
tårar; men han kom icke längre än till en
tacksamhetens handtryckning, då man hörde bjällerklang
utanför.
- Det är slaktarn med pängarne! Vi ä räddade,
utropade han och sprang upp.
- Å gud! Vilken lycka, istämde frun och
ställde sig vid fönstret. - Men gå inte ut du; låt
Lindkvist ta emot!
- Ja, det ska han visst få, för slaktarn och jag
är inte goda vänner.
Bjällrorna hade tystnat, men i dess ställe gåvo
båda bandhundarne skall och rusade; jakthundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
