Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet. Moder-näringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 GÖTISKA RUMMEN
vi vinden ett streck till på ost, så bryter sjön in, och
vi är kaputt!
- Inte vänder jag, svarade patronen; sitt opp,
så ska du se på åka!
Piskan ven om hästens länder, och det gick för
brinnande livet i sträckt trav. Isflisor och
vattenstänk yrde om ansiktena.
Det gällde bara tio kronor, men det gällde att nå
ett mål också och framför allt fylla en plikt, och
han tyckte att han erbjöd sitt liv som offer åt de
sina, och att han lämnade skammen bakom sig.
Det mörka strecket i fjärran blev allt bredare
och kom närmare; takåsar syntes, och straxt därpå
visade sig folk på stranden, som viftade och skreko.
Skogvaktarn uppfattade först signalerna, hoppade
av hundsvotten och skrek:
- Håll patron, det är vrak!
Anders Borg höll in hästen, ty han såg en öppen
ränna, där en ångare gått fram. Han steg ur och
mätte med ögat rännans bredd som om han ämnat
simma över, ty han måste fram.
Men efter ett ögonblicks besinnande, tog han
en stör, som prickat ut rännan, gick ombord på ett
simmande isflak, kajkade med stören och kom i
drift. Folket på stranden skrek, när det bar av,
men Anders paddlade vidare. Då han nalkades andra
sidan, började hans isflak sjunka, sakta, jämnt som
en fallucka. Med ett språng hoppade han över till
nästa flak, som också sjönk, och så till nästa, varpå
han i fyrsprång nådde land; men sista stycket
passerade han med benen igenom strandisen, som
klang likt krossade fönsterrutor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
