Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTER 123
- Ja, gubben och Axel plägade ju umgänge i
all vänlighet, för att strida, i all vänlighet, och
skalden har bett oss vara vittnen till deras sista batalj
för att hindra oriktiga redogörelser om förloppet.
- Få vi gå in till honom under tiden, då?
- Var så god; han ligger och läser Andersens
sagor.
Ester och greven gingo in i närmsta tält, och
där låg Axel E. läsande vid en lyktas sken.
Det var en liten utmagrad gestalt med svart
helskägg, exotiskt utseende, franskt eller italienskt;
hans ögon voro stora, glänsande, och han forskade
en stund innan han kände igen de inträdande, ty
hans ögon hade börjat svika liksom hans hörsel.
Därpå log han, räckte vardera en hand och bad dem
med viskande röst sitta ner. Han visste nog han
skulle dö, men han förteg det för sig själv, och ville
inte att en annan skulle säga det. Men ibland for
högmodet i honom, och då skulle han skryta med
sin oräddhet.
- Ja> gossar, viskade han, nu slocknar jag;
ögat mister sitt ljus, örat sitt ljud och rösten sin
klang.
Nu hostade han, hemskt, ty han hade
stryp-lungsot.
- Men ser ni, ännu är det ingen fara, ty pulsen
går ned till 38 grader om nätterna, och nätterna är
värst. Nog vore det skada i alla fall, om jag nu
skulle gå bort, då jag är rengjord från tobak och
sprit och allt annat. Jag känner mig som tvättad
invärtes. Ja, det är ruskigt att leva. - Hör ni, den
här Efraim är en konstig karl. Han skrev ett brev
till mig från Norrbotten och börjar så här: Om detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
