Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTER 135
kom icke ut ur denna trollkrets. Plötsligen
avstannade valsen, och det blev en stunds tystnad, endast
störd av måsar och vågskvalp. Men så började
tystnaden höras, och i sitt minne hörde hon nocturnen,
förnam den snarare, såsom man kan erinra musik
inom sig. Dock, detta var ju verkliga ljud, g-dur,
klingande som moll; det var hans anslag, hans
spelsätt! Vilket förräderi! Han spelade deras Chopin
för henne, drog henne in under deras täcke, de en
gång gömt sig i!
Nu flydde hon på allvar rätt ut till havs, och
sökte med årornas buller nedtysta musiken; vattnets
forsande om fören hjälpte på, och hon var slutligen
utom hörhåll, när hon gick förbi ett litet skär med
en tall på. Men då, när hon saktade farten, och
lade upp, hörde hon årors svaga ljud i tullarne
bakifrån skäret. I nästa ögonblick sköt den skarpa fören
av en vit snipa fram Över den låga hällen, ett huvud
syntes, och greven vid årorna trädde fram.
- Är det Ester? frågade han helt lugnt.
Flickan svarade, utan tecken av förvåning.
- Ja, och är du här?
Det hon trodde ha bakom sig, var framför;
strömväxlingen skedde så snabbt, att hon genast
fungerade normalt.
- Det var en skräcklig séance därinne! fortfor
greven.
Nu först kom Ester tillbaka i den tillryggalagda
pinsamma stämningen:
- Jag trodde du var kvar och dansade med den
sköna!
- Nej tack! Det var en sån där som skulle ha
drag efter sig; en kokett kokött! Hon lade an på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
