Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Ester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 GÖTISKA RUMMEN
Mot aftonen var han så uppfylld av oro att han
måste tala vid någon eller sprängas. Sina egna fick
han icke tala vid, ty de skulle ju tiga, eljest gick
det sköra bandet av.
Han visste nog var han skulle få upplysningar,
men till väninnan vågade han icke gå. Då knackade
det på hans dörr, och när han öppnade, stod
barnfröken därute, men gled hastigt in i rummet och tog
in nyckeln.
- Jag måste tala vid Gustav! utbrast hon. Här
sker så mycket i huset, som jag icke förstår...
- Sitt ner min vän, och säg mig vad ni vet.
- Ja, jag vet intet bestämt, men det bor någon
oppe i vinden, som icke visar sig. Det bärs mat
till honom, och frun går dit...
- Vad säger ni?
- Och ner i flygeln är också främmande;
flickorna svarar mig icke, och behandlar mig som en
fiende...
- Vad har man för sig? Vad tror ni?
Här började fröken gråta, och Gustav Borg
anande hela sammanhanget gick fram till skrivbordet
för att begagna telefonen i ett ärende, som han icke
själv visste, men som var ett uttryck av längtan att
komma utåt.
Då bultade det på dörren två slag, och ljudet av
steg hördes i korridoren.
I nästa ögonblick hade Gustav Borg öppnat
fönstret för att mäta djupet nedanför; men i snöljuset
såg han två karlar, som han icke kände.
Bultningen på dörren förnyades, och nu hördes
en röst :
- Var god och öppna. Det är länsman!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
