Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 GÖTISKA RUMMEN
samme; han sprang" upp från bänken och seende på
sin klocka,, frågade han:
- Kan jag hinna gå till fots?
- Ja, men då skall han gå raskt, och ändå
gina över kyrkviken.
- Ligger kyrkviken då?
- Ja, nog låg han i går, sas de.
- Ajö då, nämndeman. Men det var sant; kan
jag få hyra sommarrummet här för vintern?
- Ja, de går väl an!
- Jag kommer tillbaks, så få vi tala om’et.
Och så började marschen igen. Nu visste han
att han måste fram, måste fram för att försvara sig,
om angivandet av motiven kunde tagas som
förmildrande omständigheter åtminstone, då lagen icke
godkände enskilda överenskommelser i strid med
gällande författningar.
När han gått en halv timme, stack solen fram, och
som iden stod lågt, brände den. Han öppnade
rocken och bar hatten i handen. Snön halvsmälte,
blev kram och satte sig i klumpar under stövlarne.
Stegen blevo allt tyngre, andnöden ökade och de
svettiga underkläderna brände som nässlor.
Men han måste fram. När han efter en ny
halvtimme vände sig om, såg han sina spår bilda
en krokig linje av gropar.
Efter en ny halvtimme nådde han landsväg, och
med återvunna krafter marscherade ’han, såsom
befriad från fotbojor, och när han kom upp på en
höjd, såg han kyrkan i fjärran. Men viken skilde,
och den syntes icke från hans observationsplats.
Därpå bar det utför, och han halvsprang ner till
fiskarns. Där stannade han och såg - viken ligga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
