Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Inför rådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR RÅDET 161
det var det rätta; lagar upphörde att gälla, när hon
»ansåg» något, och hon kunde aldrig överbevisas
om ett misstag, emedan hon icke förstod bevis eller
mottog skäl.
Hon bröt därföre ut och babblade om kvinnans
likhet med mannen, att naturen gjort dem lika (det
vore fan!) ehuru männen behandlat kvinnan som
slavinna (husets härskarinna!) och hela det där
guanot, som samtidens dekadensmän också ruminerat.
Slutligen slog ordföranden klubban i bordet, och
förklarade att tinget var rätt forum för
skillnadsmålet, och kvinnoklubben vore forum för
kvinnokäbbel.
Därpå varnade han makarne och förklarade
sammankomsten upplöst.
Detta var det vanliga slutet på samtal mellan
man och kvinna under sekelslutet: sammankomsten
upplöstes.
Kvinnosaken, dåtidens största och svåraste
problem, var väl närmast demokratiens sista deduktion
in absurdum. Alla människor voro lika (fastän de
voro så olika); det var den falska tesen.
Demokraterna måste vidhålla den, eller förneka sina
grundsatser. Aristokraterna gingo med, dels för att få
röster och stjäla ur demokraternas fickor, dels
därför att de sågo i kvinnan ett högre väsen efter deras
förlegade världsåskådning.
Här fanns så mycket skenbart och så mycket
verkligt. Den kvinna, som en man älskar, är honom
skenbart överlägsen, så länge han älskar henne, men
endast för honom, och skenbart för honom, ty det
ingår i mannens kärlek att han ställer henne över
sig, och även över andra. Men nu sattes detta i
11. - Strindberg, Götiska rummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
