Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Den nye redaktören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYE REDAKTÖREN 173
medförde något av arbetets allvarstyngd från
tidningsbyrån, verkade nedtryckande på dem. Det skar
sig, och en ledsamhetens förlägenhet föll över
sällskapet.
Frun, som ville ha det roligt, kom på den
olyckliga idén att söka ruska opp mannen, men då
blev han stum.
Hennes nästa försök avlopp ändå mera olyckligt,
då hon för att ställa till rätta framkastade den
klumpiga frågan:
- Vad är det med dig?
Det var som att gräva i hans inre, och han röck
tillsammans, blev ond på sig själv för att han icke
kunde behärska sig, blev ond på sällskapet med
blickarne, ond på hela situationen.
Hans plågade utseende förrådde ju svartsjuka,
men han var icke svartsjuk, han endast äcklades vid
tanken på att vara misstänkt för dylikt, och han
såg sig löjlig. Hon hade gjort honom löjlig genom
sin fråga, denna fråga han icke kunde besvara. Då
uppstod denna tystnad, som ingen vågar bryta,
emedan alla veta att den som först talar, måste säga
en dumhet, måste röja den hemlighet alla tänkte på.
Det var en minut av evighetens längd. Men så
kom räddningen: två artister av kretsen rasade in,
kastade om strömväxlaren och avledde de konträra
strömmarne. Och så gick aftonen i glam.
Efter teatrarnes slut ökades sällskapet. Alla
dessa, vilka voro samma andas barn, kände en
samhörighet, som om de voro av en familj. Och de
hade en instinkt att ana en vän; det behövdes inga
förklaringar; och fastän de lidit förföljelser, voro de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
