Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Doktor Borg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOKTOR BORG 183
Fru Dagmar skrev i kvinnotidningen mot sin
mans teorier, hon kallade, dock utan att nämna hans
namn, gjorde honom misstänkt som reaktionär och
varnade de liberala valmännen för en sådan kandidat.
Därmed var kriget öppet förklarat, och makarne
bodde i var sin ända av våningen.
Men själva katastrofen påskyndades av en liten
händelse, vilken kom som den vore beställd.
En morgon på mottagningen inträdde ett mycket
välklätt fruntimmer till doktorn. Denne blev
förvånad, ty fruntimmerna hade övergivit honom,
emedan han var »ofin»; han ville nämligen inte förstå
deras antydningar, utan sade rent ut deras baktankar;
yppade deras hemligheter utan att behöva fråga
dem.
Han bad emellertid damen sitta ner, och när
han fixerade henne, såg han straxt vad sort det var.
Uttrycket i ögonen stämde icke med munnens. Det
var ett barns haka, kinder och läppar, men ögonen
sade något annat, ty hon hade glömt att uppfostra
sina ögon. När han nu frågade vad det var åt
henne, upplyste hon att det var blodbrist och
nervositet.
Han hade fått ett välkänt spår, och frågade
försiktigt vidare:
- Är ni gift?
-Ja!
- Har ni barn, och hur många?
- Ett barn.
- När föddes det? (Nu gick det som efter
formulär, ty han kunde historien utantill.)
- För tre år sen!
- Nå än sedan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
