- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
191

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU BRITA PÅ STORÖ 191

minderåriga voro bortkomna. Överlämnade åt sig
själva och den främmande fröken gingo de omkring
sorgsna och frågade efter fadren. De barmhärtiga
svarade att han var bortrest, de obarmhärtiga att
häri var bortkörd. I själva verket befann sig fadren
på beständig flyttning. Från staden hade han tagit
tillbaka till Storö och hyrt sig in hos nämndemannen.
Därifrån gjorde han strövtåg på ön; besteg berg
och klev opp i höga trän bara för att få se takåsarne,
under vilka hans barn levde.

Nu hade Ester och Max installerat sig efter
behag och gjorde ingen hemlighet av sitt förhållande.
Ja, de uppförde till och med små husliga scener,
som påminde om äktenskapets allra fulaste. Modren
observerade dem, men teg en lång tid. Slutligen
en eftermiddag, gick hon in till de unga, och utan
omsvep ställde hon sin fråga på greven:

- Nå, Max, när tänker du gifta dig?

Efter en överraskningens paus, svarade Ester:

- Gifta oss? Aldrig.

- Har inte Max givit äktenskapslöfte?

- Nej, tvärtom, svarade Ester; vi ha lovat
varandra att aldrig gifta oss. Ha vi inte sett nog elände
hos er och de andra, för att avskräckas från att
avlägga ed inför Gud att älska varann hela livet?
Vem rår över sina känslor och tycken? Vern dristar
lova om våren, att det inte skall bli höst?

- Jaså, greve Max är en sån där fästman, som
man får dras med i kökskammarn? Vi kallade dem
för matfriare i min ungdom.

Greven reste sig, och insåg i ett ögonblick det
falska i sin ställning, så att han blev stum. Men
flickan tog åter ordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free