Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU BRITA PÅ STORÖ 193
- Trohet? Det är ju att binda sig...
- Vi binda ju oss och varann genom avtal, och
avtal måste hållas, eljes ramlar världen.
Det förstod inte Ester:
- Det strider mot min natur, svarade hon.
- Ty din natur är trolöshet! undföll det greven.
Och i samma stund brast något; och en eld
tändes. Det var första gången könsstriden dök upp
i deras liv. Den frågan hade icke existerat för dem,
menade de, och de levde utan en tanke på den
naturliga skillnaden mellan könen. Nu sutto de som
man och kvinna, nakna efter syndafallet, sedan de
ätit av medvetandets kunskapsträd.
Efter en förfärlig paus, öppnade Max, åter
samtalet :
- Märker du att vi hata varann nu?
- Som man och kvinna, ja.
- Då måtte könen vara fiender?
- Visst det, liksom nord- och sydpol på
magneten.
- Då är kärleken hat, och släktet består genom
hat, och icke genom kärlek.
Märkligt var att när hälst de talat hatfullt, så
ökades attraktionen, liksom om strömstyrkan vunnit
på omkastningen; och de drogos så mäktigt till
varandra i något, som liknade kärlek, men uppenbarade
sig som ett rasande hat. Nu sökte han henne med
eldade blickar och nalkades henne som om han ville
göra henne ont, bränna opp henne, förinta henne.
Icke för att få något utan för ’att ge, ge något
fruktansvärt, av ureldens väsen, se henne lida en anteciperad
födslovånda.
13. - Strindberg, Götiska rummen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
