Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 GÖTISKA RUMMEN
- Inte går boskapen ute om vintern! avbröt
greven den hemska tystnaden.
Intet svar följde, men modren stod blek,
stannande i gesten, under det gossens ansikte fick ett
inre ljus och en frid såsom en döendes. Modren
och han hade ensamma förstått detta ljud. Det var
fadren! En man, som icke kan gråta tårar, ryter av
smärta. Han hade således i den mörka vinterkvällen
gått utanför huset för att få se en skymt av barnen!
Fru Brita gjorde med handen en rörelse åt
bröstet, lämnande rummet utan att säga ett ord.
När de unga sedan frågade efter henne, svarade
jungfrun att frun gått till sängs och var sjuk.
Följande morgon låg frun sjuk ännu; men hon
tog icke emot läkare och ville icke se någon. Hon
skrev sina order på papperslappar. De unga
mottogo följande order. »Ni reser till stan genast och
tar ut lysning.»
Och de reste.
När de efter ten klappjakt hos rotemän fått
betygen klara, som de trodde, infunno de sig i en
pastorsexpedition för att »ta ut» lysning.
De passerade en antichamber, som liknade en
mindre förstuga och inträdde i expeditionen, som
liknade en större förstuga. Snö och smuts på golvet,
fönstren utan gardiner, trädbänkar utmed väggarne,
pulpeter; vantrevnad, tung luft, strävt, oskönt. Här
stodo och suto syndare, som skulle börja livet, man
och kvinna, samliv för hela vandringstiden; här stodo
och suto föräldrar, som ville viga den nyfödde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
