Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Varför har du aldrig sagt mig sådant förut?
- Därför, att om jag sagt det, hade vårt
förhållande varit slut; ty det berodde ju på att jag lät
dig tro mig dyperad. - Men min vän, du har aldrig
haft några hemligheter för mig. - När du sista
gången gick på balen utan mig, var du ond på mig,
och du hade beslutat att hämnas. Jag satt hemma
och följde dig i mina tankar. När du förrådde mig,
när du lämnade ut mitt huvud och min ära till en
kavaljer jag gissar, då grät min själ såsom över ett
brott mot himlens lagar. Och när du lät honom kyssa
dig bakom en dörr...
Ester stod stum av fasa, och hennes ansikte
frågade: »Hur kan du veta det?» Men Max, som bara
väntat på denna bekräftelse, fortsatte:
- Då kände jag en smutskänsla över hela min
hud, så intensiv, att jag måste kasta av mig alla
kläderna, och i min badbalja skölja mig. Där ser du,
att vi icke kunna leva tillsammans, då du icke kan
äga något hemligt för mig! Därföre, sedan jag
uppfyllt hederns lagar och bjudit dig vigsel, säger jag
farväl. - Farväl! Nu tar jag igen mitt!
Han gick, och Ester stod kvar mitt på golvet stel
som en stod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
