Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Majestätsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAJESTÄTSBROTT 221
siktigt nog, men nu ville hon ha roligt till vad pris
som hälst.
- Jo, då...
Här sökte värden avstyra, men det var för sent.
- Jo, jag hörde om skalden Grönlund, som kom
en halv timme för sent till middan, och när han kom,
var han så full att han lade för sig kalopsen på
bordduken!
- Det var visst inte kalops... skrek frun.
- Nå, så var det lungmos, då... Och när de
kom till plättarne, så tog han frun på knäna, med den
påföljd att han lyftades opp och kastades ut i farstun.
Är det sant, det, Holger?
- Att han blev utkastad, det är sant, svarade
värden, och att sådant kan hända vem som hälst,
vilken uppför sig illa, det står fast.
Sista skymten av förställning hade dunstat bort;
man satt där som man var, fiender födda, fiender
uppfostrade, och så brast det löst. Officern drog blankt:
- Menar du att jag, som hedrar ditt hus med min
närvaro, skulle vänta på en utkastning, jag skulle vid
första vink skudda detta stoft av mina fötter, och
vända ryggen åt ett sällskap, där jag aldrig bort sätta
min stuts ...
Frun sprang ut, gråtande; herrn följde efter.
Gästerna reste sig och gingo ut i tamburen. Den
siste kämpen, kaptenen, fyllde ett glas madeira, och
drack lugnt ur, antydande att han icke flydde, utan
var beredd på slag. Men, när ingen kom, tände
han en cigarr, och gick ut i den tomma tamburen,
där en tjänsteflicka hjälpte honom med rocken.
Sedan han tagit henne under hakan och frågat vad hon
hette, singlade han ut i farstun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
