Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Hos de döde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 GÖTISKA RUMMEN
- Har du väntat länge? frågade han med sin
dämpade stämma.
- Sex månader, som du vet, svarade Ester; men
har du sett mig i dag?
- Ja, nyss i en spårvagn; och jag såg dig in i
ögonen så att jag tyckte mig tala vid dig.
- Det har »hänt» mycket sen sist?
- Ja, och jag trodde det var slut mellan oss.
- Hur så?
- Alla småsaker jag fått av dig ha gått sönder
och på ett ockult sätt. Men det är en gammal
iakttagelse.
- Tänk, vad du säger! Nu minns jag en hel
mängd fall, men jag trodde det var slumpar. Jag
fick en gång en pincenez av min farmor under det
vi voro goda vänner. Den var av slipad bergkristall
och utmärkt vid obduktionerna, ett riktigt underverk
som jag vårdade. En dag bröt jag med gumman,
och hon blev ond på mig. Då hände på nästa
obduktion att glasen föllo ur utan orsak. Jag trodde att
den var sönder helt enkelt; skickade den till lagning.
Nej, den fortfor att vägra sin tjänst; blev lagd i en
låda, och kom bort.
- Vad du säger! Så eget att det som rör
ögonen är mest ömtåligt. Jag fick en dubbel kikare
av en vän; den passade mina ögon alldeles, och jag
njöt av att begagna. Vännen och jag blevo ovänner.
Du vet att sådant kommer, utan synlig orsak; det
förefaller som om man inte fick vara sams. Nåväl,
när jag nästa gång skulle begagna kikarn, så kunde
jag icke se klart. Skänkeln var för kort, och jag såg
två bilder. Inte behöver jag säga dig, att varken
skänkeln förkortats eller ögonens avstånd ökats! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
