- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
243

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Hos de döde.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HOS DE DÖDE 243

var ett underverk, som sker alla dagar och som
dåliga observatörer icke märka. Förklaringen då?
Hatets psykiska kraft är väl större än vi tror.
Emellertid din ring jag fått har släppt stenen - och
låter icke laga sig, låter icke. På samma sätt med
sigillet! Vill du skiljas från mig nu?

- Ja, du vet, vi vilja båda, men kunna icke.
Jag lever med dig hela dagen så intimt att jag knappt
saknar din närvaro, och jag tycker bättre så, ty när
vi råkas bli vi osams. Det synes som om våra
kroppar icke tålde varann.

- Ja, så synes det. Men din a u r a följer mig,
och jag förnimmer på avstånd din sinnesstämning
mot mig som tre olika dofter, av vilka två äro mig
särdeles angenäma. Den första är som rökelse, och
den kan bli så tät att den verkar häxeri och
vansinne, den sista är som frisk frukt. Den andra i
ordningen är kvalmig som tvålparfym och verkar
sinnligt ovänlig. Men i din närhet känner jag aldrig
dessa dofter eller några andra; alltså är det inga
luktförnimmelser i materiell mening, utan tyckes vara
en översättning. Och jag känner mig aldrig osams
med dig i din frånvaro; skiljas vi efter en storm, då
mitt hat är så gränslöst att jag saknar ord, så, bara
du gått, lägger sig hatet och ett stilla ljuvligt lugn
inträder, under vilket jag lever med dig så intimt
jag vill. Allt vad jag talar, tänker eller skriver,
dedicerar jag till dig; och när du gillar mig, kan jag
ha din smak i munnen, då din rökelse blir balsam.
För att bli fri från dig, söker jag sällskap ibland,
men jag blir rädd för människorna, de såra mig med
sin närvaro, de trassla till våra vävnader, och jag
tycker mig vara dig otrogen. - Ja, min vän, univer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free