- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 40. Götiska rummen /
257

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSONINGSFESTEN " 257

guld. .- Vi ha vandrat i dunklet, men det var bara
en solförmörkelse, som måste vara sin tid ut. Jag
minns som barn, när småsystrarne buro vita strumpor
liksom deras mödrar; och jag minns, när de blevo
svarta om benen; jag tyckte de liknade dämoner,
som komma ner ur skorstenar; det vita blev svart,
och det fanns vissa kvinnor, som koketterade med
sorgdräkt, fastän de ingen sorg hade. Nu ljusnar
det igen; strumpan har fått färg, och kängan har
mistat sin svärta; kvinnan har fått igen sitt långa
hår, befriat sin hals och barm - nu får vi mödrar
igen - med barn till halsband!

De hade uppnått brohuvudet och vandrade in
i den vita staden. De sågo icke mänskorna; de
omgåvos av sin egen skyddande a u r a, vilken gjorde
dem liksom osynliga. Byggnaderna och föremålen
granskade de icke, utan behandlade dem spm
dekorationer till sina tankebilder. De lekte fram förbi
maskiner, mineral, vapen, möbler och handelskram.
De kastade sig in i gamla Stockholm; trivdes i
forntidens glömska en stund, men erforo en beklämning
och ryckte upp sig till nu’et! Leva nu, icke då! Icke
en dag tillbaka, snarare framåt, framför sig själv
och sin tid.

51’utligen satte de sig iden blå grottan. Max
talade alltjämt.

- Nu tänker jag blått, nu ser jag blått; jag
vet var jag är, men jag har glömt det, och jag är
icke här. Jag vet vad du heter, men jag vill icke
nämna ditt namn, ty du är icke den du är. - Vet
du vad Gudsivalag var ? Det var en andlig
släktskap, som troddes existera mellan faddrar åt samma
barn. Jag tror på sådant, på själames självständiga

17. - Strindberg, Götiska rummen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/gotiska/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free