Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGSFESTEN 259
- Kan du tänka dig ett slut?
- Nej! Och det som icke kan tänkas... det
finns inte.
De gingo återigen att byta plats; och de kommo
upp på Skansen.
Skällande hundar hälsade dem, och Max krympte
ihop av smärta:
- Dessa djur här? Finns då inte människor i
Sverige ?
- Du är icke djurvän?
- Nej, jag hatar allt djuriskt, som du vet, i
synnerhet hos mig själv. Och de här djurvännerna
- ja, du vet själva förstyret höll på att döda sina
barn med russin och mandel (hon var vegetarian),
men kunde icke höra, att man slaktade ett får. De
som stå så lågt på djurskalan att de känna med
djur men icke med människobarn, de kunde saklöst
skickas till veterinärn att lukta på cyankalium. De
avgrunder, en sådan människoliknande själ döljer,
borde den rättast söka dölja. Jag har hört att
kavallerister och herdar... Nej, nu lämna vi denna plats!
Här är ont, och det är alltid ont, där man håller
djur instängda! - Låt oss gå till Swedenborgs
lusthus.
- Har du läst Swedenborg?
- Man läser icke Swedenborg, man undfår
honom, eller undfår honom icke. Man kan endast
förstå honom, om man upplevat detsamma som han.
Därför är det inte farligt att läsa honom; ty för den
oinvigde .är han sluten bok.
De vandrade och vandrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
