Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet. Försoningsfesten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGSFESTEN 265
Ester och Max vandrade utanför konsthallen.
Max talade;
T- Det förefaller som om mänskorna här icke
älskade varandra utan mera skrämdes ihop, av
fruktan för -något okänt kommande; det är som den sjukes
behov att försona sig med ovännen; men,tillfrisknar
han, så är fienden framme igen.
De stannade och betraktade först cyklonmolnen
på himmelen, sedan kastade de sina blickar inåt
konsthallens loggia som om de ville söka skydd
därinne.
–Ser du? återupptog greven. Ser du bysten
därinne. .
- Det är Arvid Falk! Lever han?
- Ja, han Itver.
- Kom ska vi se på honom!
De gingo in iverandan; och greve Max borr
jade igen: ’
T- Det är oväntat att se honom få vara med
här, men han betraktas som död och ofarlig.
- Vem har gjort bysten ?
.- Ett fruntimmer; det är ju eget.
- Nej, varför det; han har ju alltid haft samliv
med kvinnor och barn, svarade Ester. - Men vad
är det på sockeln?
-. Det ser ut som eldslågor. Skall det vara
svavlet han uppger sig ha analyserat, eller är det
infernot, som han nu går igenom?
-^ tian ser inte rädd ut, snarare lyser han av det
gudomliga övermodet, som gudarne hata.
- Har någon förstått den mannen, tror du? Han
påstår att ingen gjort det, emedan han icke förstått
sig själv; men han synes ana ibland sin livsgåta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
