Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Nyårsnatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 GÖTISKA RUMMEN
- Nu bryta vi upp till Skansen! kommenderade
Gustav Borg.
- Ja, låt oss gå till Kapitolium och tacka gudarne
för det gångna seklet, <som slutade med Dreyfus och
började med Napoleon, vars bröder åtminstone synas
tillhöra Israels barn.
Ester och Max hade kommit utanför tullen, där
i halvmörkret det ensliga slottet reste sig vitt, med
ljus tända innanför de höga fönstren.
Max talade som för sig själv:
- Det finns ett ord, som fallit ur bruket bland
bildade, och man skäms att uttala det; det är ordet
synd. Man har filosoferat bort begreppet skuld, men
skuldkänslan finns kvar. Jag är född med ont
samvete, och var som barn rädd att bli upptäckt. Detta
kan inte förklaras med annat än ett föregående
okänt.
- Det är sjukliga förnimmelser, och vi ha många
sådana fall här inne, upplyste Ester. Vi ha till
exempel en som tror att han skrivit Bordereaun.
- Ja, vad vet du om det?
- Nej, hör! Nu kan jag inte följa dig längre.
- Det vet jag, och jag begär det icke heller.
Du är alltid i ton med mig, men minst en oktav
under. - Av intet blir intet, och allt har en
tillräcklig grund; alltså, om han tror att han är den skyldige,
finns det en logisk grund för det. Inbillningarne äga
en högre verklighet, vars sammanhang med det
verkliga jag icke förstår, men icke vågar förneka.
Verkligheten kan ju icke intränga i mitt inre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
