Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
l 18 GUSTAV ADOLF
plundrade två kloster. Med ett ord: jungfrustaden
var vordet ett stort jungfruhus och ett Sodom, och
därför måste den brinna.
KONUNGEN.
Du talar som en katolik!
MARCUS.
Tala de på något särskilt sätt?
KONUNGEN tiger, behärskar sig.
MARCUS.
Förlåt, Majestät; jag är icke katolikvän; och
Herren den evige synes icke älska det ena barnet
mer än det andra, oaktat Han hatade jungfrustaden.
Sista kuriren meddelar nämligen, att efter stadens
plundring, eldsvåda utbrutit i Tillys läger, varest allt
taget gods blivit förstört. Erinrar icke detta om
konung Saul, då Herren befallde honom: Gack åstad
och slå amalekiterna och giv dem till spillo med
allt vad de hava, och skona dem icke, utan dräp
både man och kvinna, både barn och spenabarn,
både fä och får, både kamel och åsna! - Men nu
skonade Tilly - jag menar Saul - för snöd
vinnings skull det orenade rovet, och därför föll han
i onåd hos Herren och måste lämna tron och liv!
KONUNGEN.
Är du profet?
MARCUS.
Alis intet! Men Samuel var en; och om han
levat nu, skulle han sagt: Gack åstad, du furste,
från Norden, och förgör Tilly, som icke lydde
Herrans röst, ty nu har Den Evige vänt sig ifrån honom,
emedan han icke gav rovet till spillo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
