Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124 GUSTAV ADOLF
om Herrens gunst vore med honom! - Det
förefaller mig numera, Lennart, som om alla vore i nåd,
utom jag, och som om mina vägar icke voro de
rätta. Allt viker undan för mig, men ingenting ger
sig; var är Wallenstein, var är Tilly? Var är
fienden och var är vännen? Var äro de förtryckta, som
skulle försvaras, och var är förtryckaren? Jag
förefaller mig vara inlockad i ett bakhåll för att klämmas
mellan förhuggningar och brännas inne!
Paus.
LENNART TORSTENSSON.
Skall fästningen återlämnas?
KONUNGEN.
Den är redan återlämnad; gå och säg det åt
Horn och Baner.
LENNART TORSTENSSON.
Och sedan?
KONUNGEN bedrövad.
Hemåt; som en slagen man, hem till vanära
och glömska!
LENNART TORSTENSSON.
Det tror jag inte; men jag lyder! Går.
KONUNGEN ensam; vecklar ihop kartan och stoppar
den i fickan; spänner om sig värjan; tar sin hatt och sätter
den på huvudet, som om han ämnade gå sin väg; - nalkas
dörren, då ERIK RÅLAMB störtar in.
KONUNGEN.
Erik!
ERIK RÅLAMB.
»Så har du ock blivit svag som vi, du har blivit
oss lik!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
