Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 GUSTAV ADOLF
bergknalle i Thuringen mitt emot Wartburg, Luthers
Wartburg, för att få beundra Tilly! Varför fan ska
du beundra allting? Nil admirare, lärde jag av
Horatius, och det mår jag bäst av. Jag har aldrig
beundrat kungen, fastän jag tyckt om honom, men
därför kan jag icke heller som du förakta honom,
när han sparkat ut mig!
ERIK RÅLAMB.
Minns du min oration i Uppsala, som väckte
sådant buller?
ÅKE TOTT.
Du menar den: »Om sanningens, den högsta
dygdens, företräde för konungen, vinet och kvinnan.»
ERIK RÅLAMB.
Ja, den!
ÅKE TOTT.
Som höll på att kosta dig två processer, den
ena för majestätsbrott, emedan man trodde du siktade
konungens små svagheter, den andra för kätteri,
emedan du ansågs klatscha efter Luthers berömda
»vin och kvinnor».
ERIK RÅLAMB.
Varför kan jag ej få vörda Luther och Tilly
på samma dag? Och gilla den enas fel och ogilla den
andras svagheter! Tilly har aldrig smakat vin, aldrig
omfamnat en kvinna; Tilly var aldrig grym annat
än emot sig själv. Han var icke allenast oskyldig
till Magdeburgs förstöring, utan han grät över staden,
så att han kunnat släcka elden med sina tårar, och
han räddade med egen hand barn och kvinnor.
Luther - ja, icke behöver jag här under Wartburg
sjunga hans lov...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
