Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Misslyckad flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON
35
Eviga. - O, om Ni visste vad det blöder ännu i mitt
hjärta - hur svart jag skall synas Er; men det är så
jag vill - ju mera man förkastar mig dess djupare
lider jag, dess renare blir min försoning. - Men
hav nåd och göm min hemlighet - tänk huru
gräsligt, jag vet ju att vilket ögonblick som hälst
kan mörkret igen falla över min själ! Och mina
kära syskon och min gamle far - finns då ingen
bot?
Skola de få veta något?
Jag tycker mig ha tillryggalagt en period och
är färdig att börja en ny! Finns det någon ny kvar?
Har jag icke tillryggalagt alla! Min Gud jag orkar
icke börja om! Det var en gång i maj månad då
jag kände mig ha kraft till allt! Eller är det bara
välgörande höststormar som skola föregå en ny vår
- m en. snön!
Jag kallade henne för Kristus som var
kommen att frälsa en syndare! Jag är straffad!
Han talade också om synd mot den heliga Ande,
mannen med tron! Jag frågade honom om han var
lycklig - Han svarade ett pålitligt trofast ja! Jag
såg honom i ögonen! Han talade sant! Det finnes
då lycka i världen. - Ja, hos Jesus Kristus. Detta
betyder dock något; jag vill försöka! Lyckas det ej
– så har jag Gud. - Har jag? Var? Han har
aldrig svarat mig!
Se Satan haver begärt din själ att han måtte
sålla den som vete - men jag har frälsat dig, sade
han! Det var en milliondels droppe tröst.
Jag är på visst sätt lycklig att jag känner mitt
förnuft räddat men - o, jag är bankrutt - jag är
slagen - jag kastar mig i armarna på vem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
