Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Misslyckad flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 39
Ack vad är en yrande kärlek mot Er vänskap
- som den brännande solen mot månen -
Så här skrev jag i min bok i går kväll sedan
Ni rest - jag skulle vilja ha sagt tusen gånger
mera och tusen gånger vackrare, jag skulle vilja ha
skrivit det så vackert som jag kände det!
Såg ni hur solen och månen »äntrade» horisonten
- jag såg det från ångbåtsbryggan.
Solen sjönk och aftondaggen
Släckte branden, himlabranden
Och det blev så mörkt på vattnet
Och det blev så mörkt i hjärtat.
Då steg månen över skären
Och det ljusnade på vågen.
Söl! Du lyser blott om dagen -
Måne, vän i mörka nätter!
Ack jag kan icke dikta - jag ämnade en hel
liten serie till Er men jag är så ostämd. - Hörde Ni
klockan som ringde helgsmål då ni reste och vi stodo
med blottade huvuden - det var helgdagsfrid ett
ögonblick för mig -
Så gör .jag så här mina dikter. En som heter
Min ring.
Många ringar gav jag; Fick dem alla åter; En,
blott en jag fått ger den aldrig åter. - - - När
jag ser i den vita stenen ser jag ett öga som ser
på mig. För mig är det då ett öga som ser på
mig, och jag är icke mer ensam. Ibland ser jag
en tår i ögat och då gråter jag. O. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
