Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Misslyckad flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 AUGUST STRINDBERG
jag" vilja sitta i ett varmt, ljust rum i en mjuk stol
och handen full med trumf.
Jag går ut och berusar mig! God natt!
Johan.
Nyårsnatten 1876.
Allrakäraste Vänner!
Om jag skulle tala om huru trött och eländigt
mitt huvud är i detta ögonblick, skullen I möjligen
förstå huru hjärtlig och innerlig min mening är med
denna min nyårsönskan, helst då hjärtat är som fullast,
icke ens pennan kan finna uttryck för vad jag ville
säga. - I går! Ack om jag kunnat - tron ej
att jag icke försökt - I dag! Likaså! Ack om I
vissten huru oinskränkt jag litar på Er! Ibland
då jag - som jag numera tagit som princip -
känner huru känslorna vilja bära av med mig, då
anlägger jag - observera det, som skyddsvapen
sarkasmens mask - ser jag då något misstroendets; slöja
över Er, kastar jag en blick på chiffonjén, där jag
deponerat dokument på att jag icke är så usel, så
kärlekslös - utan tvärtom till en grad att jag till
och med nu skäms därför!
För ett år sedan i dag var jag en bokstavlig
usling! Jag hatade och var hatad! Fredlös, - -!
Var jag trädde in förstummades det oskyldiga
skrattet, de vänliga blickarna ändrades till de lurande -
man såg en fiende - en fridstörare, en biltog -
man förbannade mig - och jag gjorde detsamma!
Och nu! Där jag träder in på samma gamla ställen
hälsas jag som glädjebringaren -. som fridstiftaren,
som försvararen och varför! Därför att det finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
