Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 73
till en man - men Ni har ju varit god mot mig
som en bror - uppfatta det därför rätt! -
Er vän
Maria.
Måtte detta brev icke vara skrivet i en olycklig
stund!
Måndag kväll!
Käraste vänner!
Jag skulle hälst uppskjuta med besvarandet av
Friherrinnans vänliga brev, ty jag är vid det mest
kolsvarta lynne och har ännu halv feber, men jag
är skyldig en förklaring, då Ni åter visat prov på
Ert gränslösa överseende med mig! Varför låten I mig
icke helt enkelt gå, tacksamma över att få ett gott
tillfälle att bli av med fridstöraren? Man måste vara
så djupt olycklig som jag för att kunna tillåta sig
mottaga så mycken glädje, så mycken tillgivenhet
och själv endast bringa otrevnad och sorg med sig!
Jag trädde in i går afton i Ert fredliga, glada
hem, blev hjärtligt mottagen, alla voro vid bästa
lynne; då mulnar det så småningom; genom min
motsägelseanda ger jag kanske anledning till
sinnenas upphetsning - jag kände mitt ödes svarta hand
vila över mig, jag såg mig försatt i min gamla roll;
jag var den som förde ofriden med mig; då jag
trädde in tystnade skrattet! Vad är jag då för en
djävul, blev min tanke och den behärskade mig! Men
Er vänlighets solsken spred sig snart över kretsen
igen och när segrade icke ljuset! Allt blev så glatt
och så hemtrevligt igen. Friherrinnan föreslog då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
