Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 75
färdigt från Friherrinnans föregående yttrande -
alltså! - Vad tror Ni en person av heder hade att
göra; han måste fatta ett beslut och avlägsna sig, om
ock det vore att rycka hjärtat ur hans egen kropp;
för alltid, fann han sig vara nog svag och icke heller
ha anledning till göra; han måste öka avståndet; en
vän i familjen är en orimlighet, det har visat sig
förr!
Tisdag morgon.
Att jag icke drar mig undan för alltid bevisar
huru gränslöst jag litar på Er, då jag vet mig vara
skyldig till de lidanden Friherrinnan sade sig ha
genomgått och då jag icke vet huru långt Gustavs
misstankar sträcka sig, och tron I att jag icke med varje
annan under detta förhållande skulle tacksamt
emot-tagit ett erbjudet tillfälle att honnetement dra mig
undan - men med Er! Jag är visst mycket skyldig
i allt detta, jag tror det, fastän jag vet att jag använt
rätt mycken möda på att undvika allt som kunnat
ge anledningar. Har jag icke för elaka människors
skull måst antaga ett särskilt ovänligt, mången gång
ohövligt sätt mot Friherrinnan och med smärta sett
huru Friherrinnan upptagit detta som verkligt - nej
jag vet ju icke vad I han att förebrå mig, det är
kanske, ja säkert mycket mer.
Låt mig vara den minste, den siste av Era
umgängesvänner, jag skall anse som den största lycka
och glädje att få sola mig i Ert hem någon enda
liten gång, då I samlen Edra många vänner hos
Er, det skall göra mig gott att se, att bli påmind om
det jag ej är helt och hållet övergiven i världen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
