- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
88

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 AUGUST STRINDBERG

mer hans vän. - Han hade förtroende för mig -
jag skrattade åt hans lilla barnsliga böjelse - och
jag var säker av egenkärlek!’- Men sådant straffar
sig själv. Jag började snart inse att hon ändå var
förmer än jag trott. - Hon nästlade sig in hos
honom. - Det blev en mer allvarsam stämning. -
Småsaker fäster jag mig gärna vid, det är orätt -
men kan ej hjälpa det - småsaker ledde mig till den
plågan jag sedan utstått. - Att jag äger min makes
tillgivenhet det har jag aldrig betvivlat, men man
är människa och begär även litet vänlighet. - Hon
bodde förr med sina föräldrar i Stockholm - hälsade
på oss ibland - det roade honom, det roade mig.

- Jag tänkte ingenting då. - Så flyttade hon till
Mariefred. - Hon var hos oss en tid - det var då
jag var i tillfälle att se huru svårt det är att bli
åsidosatt för en annan - nog höll han av mig, men
han var så tjusad av henne. - Kanske var det blott
avundsjuka hos mig. - Hon är så vacker! -

Jag har förebrått honom många gånger; jag har
burit mig åt som andra kvinnor vars elände jag
föraktat. - Han har sagt mig hava orätt - kanske!
Men min återkomst från Mariefred! Då jag längtade
efter honom av all min själ, då, jag nästan skäms att
bekänna det, jag var glad att finna en levande
förevändning för att resa hem - då jag visste väl att
han skulle komma till mig dagen därpå - men än
mer till henne. - Jag kunde ej stanna, jag reste.

- Det må bära eller brista och det brast–––-" -

Väl ville han ej göra mig ont med att visa
missnöje över min oförmodade återkomst - men jag
kände det - och så komma hennes brev till honom,
som jag fick läsa avfattade för det ändamålet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free