- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
91

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Det brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN OCH HON 91

jag går från ämnet. - Tiden gick, mina alla gräsliga
tankar och ohyggliga lidanden som jag så mången
gång nedlagt hos min man, som han tröstat mig för

- det var nu en vällust att pina Er med dem, ty
Ni var sjuk som jag. - Ah! vad jag njöt att höra Er
säga: vad jag så lidit - det ,är också en slags
gräslig njutning. - Men snart blev det ej så mer

- min fantasi stegrades för mycket - jag blev rädd
tör Er - varför? det vet jag ej - Ni hade en
trolsk makt över mig. - Jag ville bort, varthän?
vart som helst! - Då skrev jag till min svägerska -
jag skyllde på min hälsa - (den var också bruten, ty
själ och kropp äro hos mig mycket förenade), jag bad
att få inackordera Kickan och mig hos henne. -
Hon hade ej plats. Vart skulle jag ta vägen? -
ensam på ett ställe kunde jag ej trivas - Gustavs
tanke föll på Mariefred - det är sant - där finns ju
Matilde, den muntra själen - det blir roligt. Hennes
glada skratt skall nog ta bort mina griller! - Jag
tänkte ej på honom då, så upptagen var jag av
mitt eget lidande. - Emellertid kom jag dit - min
ankomst var obehaglig - modern, hennes, tog mot
mig - en stel otäck människa. - Morgonen därpå
träffade jag flickan, men hon kunde ej förströ mig

- Jag* grät hela tiden jag var i den otäcka staden

- jag trodde finna där min bot och fann - tvärtom.

- Huru gärna ville jag ej hem - jag längtade
till honom - jag ville hem! - de älskliga kräken,
som jag avskyr, blevo en kär förevändning.

Resten känner Ni! -

Nu kan Ni visst ha rättighet att tycki det ej
anstå mig att vara svartsjuk på henne eftersom jag
tillåter mig att hålla Er så kär. Men det är allt en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free