Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 AUGUST STRINDBERG
Vad ditt yttrande i går: att du ej skämdes
erkänna det du blivit religiös - gladde mitt gamla
hjärta. - Ej för att jag är det tyvärr, men jag
tror ändå på Gud - och han är ju det enda vi
ha att hålla oss till. - Må hans vilja ske - den
är troligen den bästa - och tack för detta uttryck
- det skall hjälpa mig, otrogna, att bära mycket.
Vi ha tvivlat båda och komma troligen igen att göra
det, men vi ska stöda varandra även häri - och
låta vår gemensamma kärlek svinga sig upp till Honom.
Din.
Kom till mig i morgon eftermiddag så få vi talas
vid innan vi gå till din syster - och kunna vara
ämabla även en gång hos dem. -
Välborna Fru E. v. E.
Hennes Nåd!
Sedan jag ett ögonblick hunnit återvinna
sansen från det exalterade och delvis oförsvarliga
sinnestillstånd jag befunnit mig uti, skall jag såsom en
hederlig man anstår erkänna mina fel och genom
att bedja om förlåtelse, som j;ag ej har hopp om
att erhålla, ådagalägga det jag anser mig hava skulden
till alla ledsamheter. På samma gång bedyrar jag,
att allt vad i hett mod fällts av yttranden från min
sida endast varit dikterade av* (vare sig moralisk
feghet eller) oberättigad svartsjuka. Inför Gustav har
jag i går återtagit mina gemena beskyllningar och,
* Förlåt att jag stryker, men du har ej rätt att nedsvärta din
karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
