Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 AUGUST STRINDBERG
Mathilde återtager jag härmed, och beder Er besinna att
Ni icke har rättighet att vidare begagna Er av
uppgifter som nu bevisats och öppet erkänts vara
ogrundade, och endast dikterade under den olyckliga
sinnesstämning som alstras av svartsjuka, vilken
sjukdom hos lättrörda naturer ligger närmast
sinnesfrånvaro!
Er förlåtelse kan jag aldrig påräkna; mina trogna
vänners har jag redan fått och på Guds hoppas jag!
Eder förtvivlade Johan.
Tack älskade, dyrkade, min egen evigt älskade
Johan. Du är ädel - tack, tack. - Finner du
någon belöning i att jag älskar dig .- så vet du det
och jag är din trolovade.
Din egen -
På natten y23 (till fredagen).
Nu skriver jag till dig igen! Är jag galen?
Nej - ty jag har något att saga dig -
Du trodde jag var ond på dig - kanske litet -
jag vet inte. - Jag gillade dig - jag högaktade
dig - men det sårade min kvinnliga stolthet att
du skulle vara den kloke - den minst galne av oss.
Det var ett hårt slag som mattades åt min fåfänga
att du, då när jag var den förståndiga, var du galen
och att du nu, sedan du gjort mig galen,
uppträdde som den förståndige. - Men besynnerligt nog
har jag aldrig trott på dig som nu. - Jo! jag har
trott på dig för stunden, men nu för alltid - jag
har trott på dig förut, men nu litar jag på dig.
Jag är ett fåfängt kräk! Jag vill gå och gälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
