Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 155
Skratta nu så som jag skrattar - eller förakta
miig - men älska mig! Ja älskade! älska mig,
jag besvär dig - och förlåt mig dessa vilda
fantasier - jag ville nedskriva vad som korsade min
hjärna just då - så du skulle känna mig riktigt -
varför skall du tro mig vara bättre än jag är - jag
tycker ju om dig just för att du är galen eller är
d u också sådan så man skall gå och hyckla
inför dig?! och göra sig till och söt. - Men vet
du, det finnes ändå stunder då också jag kan vara
god - så platt jag än är opp i huvudet. - Det
finnes stunder då jag kan vara den värsta sate och
stunder då jag kan tänka som en ängel, göra gott
som en barmhärtighetssyster och vara färdig att
avlägga löfte på bot och bättring - men så kommer
alltid mitt dåliga jag fram igen och så börjar striden
på nytt mellan Hin Håle och Vår Herre.
Fredag eftermiddag 9 April 76.
Lilla Älskade Avskyvärda Kräk!
Tack för dina dyrkade kråkfötter och förlåt mig
för i går! - Jag har skrivit fem vers i dag, hur
många timmar har du sovit för länge?
Mitt avgudade höns, hur kan jag vara så dum
och älska dig! Du tror att jag är en lustig djävul!
Varför skulle jag icke vara glad, då du ljuger så
djärvt och säger att du älskar mig!
Du säger att jag är stolt och högfärdig! Skulle
jag icke vara stursk då du har låtit mig ana att
du älskar mig! Jag sårar dig så ofta säger du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
