Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Män av ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 163
Än en sak, mamma, störta ej Gustavs framtid, ty
då störtar du också mig. -
Om du vill skriva till mig så adressera dina brev
till »Madame ***» Paris - pöste restante. -
Tisdag kväll.
Älskade min egen - egen vän - bror -
tro-lovade eller vad du skall heta - jag vet ej - för
mig är du allt detta - vad världen anser dig vara
- det vet jag ej. - Lika gott, min älskade är du
ändå på samma gång som jag ej ljuger inför världen
då jag säger att jag hela livet kunnat betrakta dig
som en bror. - Nu ha vi likvisst kommit så långt
- så långt att skilsmässan mellan Gustav och mig är
b e s tia m d. - Det kännes ändå så underligt, så
underligt - alla minnen ryckas itu - alla band slitas och
världens dom måste jag bära - bära den oskyldigt
- det är likvisst en tröst! - I mitt hjärta är en
tomhet så grym! i min själ är mörker och mina
tankar välva - nej de ha ej plats därtill - de kräla
om varandra i min usla hjärna. - När jag ser dig
blir jag alltid så glad - men lugn - det är bättre.
Du älskar mig ju! måntro jag älskar dig? - jo!
såsom jag kan älska, lugnt, utan passion, med sans
och innerlighet, ej med vad människor kalla kärlek
- det förstår jag inte - men med innerlighet och
tillgivenhet. - Ljuger jag nu inför mig själv? -
Varför skola människorna slå ned mitt mod genom
att spå mig olycka? Varför? då jag ju behöver all min
kraft. - O! den håller på att svika mig ibland. -
Då jag var ute på eftermiddagen tänkte jag mig
in i, huru det skall kännas då jag återkommer - då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
