Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 AUGUST STRINDBERG
dig! - Nej jag bör icke säga det, men jag måste, ty
ditt liv, mitt liv hänger därpå - har du mod? hav mod
och styrka ty din sista illusion skall ramla härnere
på denna usla jorden; du måste lida allt om du vill
bli konstnär; du skall taga blodsdopet, du skall veta
det om du ock skall förakta mig, du skall höra det*
förskräckliga ordet: jag älskar dig!! Nu vet du det!
Var inte ledsen min unge lilla, ty jag skall vara
både pappa och mamma för dig och hustru och barn
och tjänstfolk - jag skall bära dig på mina armar
tills jag får lägga dig ner inom våra egna låsta dörrar
och du får lugga min stora peruk och plocka
törn-taggarne ur min breda panna - du trodde att det
var något annat svart fult! - och jag får kyssa dig
till sömns och tala bort ditt konstgjorda samvete och
sola mig i din solstrålande panna och du aldrig mer
behöver narras och aldrig höra elaka människor och
se onda blickar!
Blir du ledsen så tänk på sommaren! Havet ***!
Skriv till ***!
Vad skall jag säga dig mer? Då jag icke kan
säga allt! Jo, nu vet jag! En sak som jag glömt! -
Jag älskar dig! Må Gud beskydda dig!
I natt stiger jag upp i mitt fönster kl. 10-11 och
skickar en hälsning med månen som då är uppe!
Lycka och mod önskar Den som du återskänkt
livet och hoppet och som älskar dig och som du skall
lita dig till–––––-
Farväl till snart!
Tusen kyssar!
Din Egen Din Ende
Johan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
