Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 179
mätta de hungrande med. - Du tror ju på mig?! -
Det måste du, ty annars blir jag intet. Det är åska i
mitt huvud - smärtan ljungar genom mitt hjärta, men
mina tankars moln få hålla regnet inne - fantasin
måste kläs i dimma, så hon ej svindlar från sin höjd.
.- Skall väl min genius någonsin i verkligheten föra
mig dit upp? - Lägg harnesk omkring dig du arma
hjärta - men när du en gång kommer tillbaka till
vännen som älskar dig, som tror på dig, då får du
smälta ut i tårar - om du ännu kan gråta. -
Vad jag undrar huru Gustav har det - verkligt -
att du kunde vara honom till någon glädje, huru
mycket önskade jag ej det! - Jag vet ej om jag skall
be dig söka honom eller ej. - Huru har du det själv?
Saknar du? huru gick återfärden - du frös väl inte
- eller for illa under väntan på tåget?! Jag skulle
aldrig förlåta mig, om jag narrat dig och du skulle
dra menliga följder därav till din hälsa. - Tack
emellertid för ditt sällskap! Du vet ej vad det gjorde mig
gott - det sista intrycket sitter ändå bra fast kvar
hos människorna, åtminstone hos mig. - De timmarne
skänkte mig kraft för hela återstoden av resan - och
ditt brev! var gång jag känner mig betungad skall
jag läsa det - det skall vederkvicka mig. -
Köpenhamn på fredagen.
Käraste min - Huru underliga äro ej ödets
nycker! Det är för besynnerligt, för sorgligt och för
löjligt på samma gång. - Nu har jag skrivit ett brev
till Gustav - som jag ber dig sända till honom - förr
var det tvärtom. - Å! Herre Gud det är sorglustigt!
- Jag kan ej adressera brevet till honom själv - det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
