Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 AUGUST STRINDBERG
synes på poststämpeln. - Mamma är så avogt sinnad
mot mig att hon kanske ej lämnar fram det. Det är
visst inte fint att låta honom få brevet genom dig,
men då det är kuverterat och det ej finnes annan råd
- så - l i
Huru mycket jag undrar huru han stackare har
det! - O! om han kunde förlika sig med att se dig
- du har ett gott och ädelt hjärta och skulle säkert
göra allt ditt bästa för att kunna vara honom till
någon glädje och lindring. - Jag hoppas för hans
egen skull och även för mitt lugn, att han ej tar saken
alltför djupt, men att han känner smärta däröver,
det är ju naturligt. - Jag för min del har haft
ett fullständigt helvete - Gud vet om det kan vara
värre nere i svavellågorna, som prästerna påstå (då
det blott är själen som brinner, ty kroppsliga plågor
är jag värst rädd för). Jag har skrivit två brev till
dig - ett igår - fullt av tacksamhet att du kan älska
denna strunten och fullt av ljusa framtidsbilder och
hopp - så ett idag - under den värsta
sinnesstämning. - Jag har varit så illa däran idag ett tag på
eftermiddagen - jag är så rädd för att gråta, då jag
är så här ensam utan en vän som deltager - men
gråta måste jag ändå - och skriva sedan. - Jag har
verkligen nu märkt att då man sörjer är det säkraste
sättet att låta sorgen flyta bort med pennan. När
jag hade fått skriva ned min smärta så blev det lättare
om mitt beklämda bröst - tårarne gjorde nog också
liten nytta - men jag måste söka återhålla dem -
men när jag kommer till dig och är beklämd låt mig
då vila mitt stackars trötta huvud mot ditt bröst och
en gång få gråta ut alla de tårar som genom den
påtvingade isskorpan frusit ihop till ett helt isberg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
