Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 193
Tack för hårtofsen. Jag har luggat den - men
längtar gruvliga att få lugga de övriga tofsarne, de
som sitta kvar på huvudet.
Jag skrev nog till dig må du tro förut - innan
det första brev du fick - men de breven voro så
förtvivlade att jag ej ville avsända dem. -
Stockholm, Torsdag d. 11 Maj 75.
Detta är det fjärde brevet jag skickar dig! Det
har väl ej förkommit något?
Min Vän, min Älskade Vän!
Hur i Guds namn är det med dig! Tvekar du då
allt är avgjort och det svåraste över! Jag lyder dig
icke, ty jag kan det ej och får det ej; det gäller ju
din framtid! Ingen människa talar om annat än din
teaterböjelse; tidningen, den värsta, har berättat
det utan namn; skulle nu allt förstöras; jag reser icke
ty det var i ett förtvivlat ögonblick du skrev och
du ångrar det; kanske Gustav skickat skrivelsen innan
jag hinner kornma; tänk på att jag varje dag väntar
besök av den där ryttmästarn som skall hjälpa mig
och som håller på att fråga sig för om min vandel;
kom ihåg att jag åtagit mig bli ditt stöd, och att jag
nu arbetar från morgon till kväll för vår skull! Du
begär det ej; du skulle kanske förakta mig efteråt
o ni jag lydde dig!
Jag säger icke slå bort sorgen utan lid! Ha vi
icke lidit svårare! Du kan icke tro vad sorgen gör
människan stark och stor, sedan - den är över!
Telegrafera till Gustav och befall honom skriva -
eller telegrafera i värsta fall!
13. - Strindberg, Han och hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
