Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Skilsmässa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 209
Söndag 14 Maj 1876.
Älskade Maria!
Tack för ditt gladare brev! Jag behövde det ty jag
har icke haft så överdådigt roligt! Du blev icke ledsen
att jag icke kom; ser du!
Om den förbannade människan som undanhöll
stämningen visste huru jag förbannat henne! När dina
oroande brev kom, skrev jag naturligtvis till Gustav -
det brev som du troligen redan läst - jag var arg
och förtvivlad och ansåg mig ha rätt att fordra en
förklaring hälst han visat sig opålitlig förut. Därpå
svarar han med ett rått, gement, sårande som du
kanske bör läsa, ty jag svarade honom barskt och
öppet och tog bladet från munnen! Jag undvek dock
infamier! Han har icke svarat än och svårt lär det
bli! Skall jag förolämpa mig genom att återtaga?
Nej! Jag var skyldig dig detta! Kom icke med några
förebråelser! Vidare har jag fått brev från din mor,
som följer! Svaret bestämt men hövligt! Gustav
skyddar dig icke - därom kan du vara förvissad - icke
hos ***:s åtminstone. - Förebrår du mig att jag
parerar då man riktar stötar åt dig och lömska till
- ja då tror jag att du ännu sätter honom högre
än mig - det är jag tror att du mera värderar
belevenhet även om den uppträder under falskhet
än alla andra egenskaper. För övrigt har han
uppträtt belevat? Nej men han säger så, och han kan
säga det sia att man nära på tror honom!
Kom ihåg att om han skyddar dig är det endast
för sitt namns skull!
Nu lämna vi detta! Jag blir så arg när jag tänker
på alla dessa djävlar som pina dig! Din Tant speciellt
14. - Strindberg, Han och hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
