Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vackert väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN OCH HON 221
blir allt större och renare och evigare! Tro mig när
det ruset är över som vi hata, men böja oss för, då
skall vår kärlek bli lika stor och härlig igen som den
var förr! Jag tycker redan att den vänder åter denna
sköna tid! Men allt blir ändå större än förr och
lugnare och varaktigare! Jag kan icke tänka oss
numera skilda! Och när jag ser huru övergiven du är,
och jag stackars liten, då blir jag så vek och så ren
–om du visste vad jag grät över dig i går när jag såg
dig lida; och vad det gör en gott att få gråta och
lida för en annan - jag kan icke gråta över mig
själv!
Ack att du fick sova gott i natt och få vackra
drömmar och vakna i morgon frisk och stärkt och vid gott
mod! Lita litet mer på mig så länge du älskar mig,
ty din kärlek ger mig kraft att lida allt!
Älskade tycker du mig barnslig; ja det är ditt fel!
Nu kysser jag dig och ber dig: tala icke illa om
kärleken, ty den är dock något!
Tror du att jag icke skulle älska ditt barn fastän
det icke är mitt! Förlåt mig vad jag sade i
förmiddags!
God natt min egen enda på jorden, Maria.
Din Johan.
As (Närke).
Min! min! min! och ingen annans! Om någon
vågar komma och nosa på dig skall jag klösa ut
ögonen på dem. - Om jag hade dig här skulle du få
en stor skön puss! Kom dock icke hit - vi måste
vara förståndiga - här äro alla vänligt stämda mot
mig - det kunde bli något spektakel - det kunde
störta alltsammans. - Således förstånd framför allt!!
l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
