- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 55. Supplementdel 2. Han och hon. En själs utvecklingshistoria 1875-76 /
223

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Vackert väder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HAN OCH HON 223

värde. - När jag på natten närmare tu framkom,
efter tre timmars järnvägs- och tre timmars
landsvägsåkning i en med grönt siden monterad liten vagn, var
allt tyst och stilla. - Alla sovo sin ljuvliga sömn -
till och med herr fältmarskalken hade återgått till
vilan i sin grav - en yrvaken jungfru förde mig upp
för den gamla trappan in i en stor dyster sal, där dett
för mig framställda kvällsvarden väntade - så genom
ett förmak ännu dystrare - därnäst i ett stort rum
med målade väggar där knappast dager syntes och
slutligen in i det rum som jag nu bebor och där jag
till min stora förvåning åtminstone ej fann full
vinternatt som jag väntat enligt min promenad genom alla
dessa dystra gemak där det ena tycktes överbjuda det
andra i att vara Morphei behaglig. - Jag kan ej neka
att en rysning genomlopp mig då hon lämnade mig
åt mitt öde i en våning som jag knappt visste vara
bebodd. - Och du kan vara övertygad om att jag
korsade mig åtskilliga gånger sedan jag krupit i min
bädd. - Dock hava ännu ej spökena brytt sig om mig
eller ej funnit reda på mig. - Ja, en sak till - i
nattens stillhet, då jag kommit, såg jag i mitt rum
ovanför min bädd en tavla med vapen, men som föreföllo
mig likt grinande ansikten - darrande undrade jag
om ej dessa gubbar skulle nypa mig i näsan för det
jag kommit dem så nära, eller åtminstone räcka ut
tungan åt mig - men vapen äro så förnäma att de
ha takt nog att hålla sig i skinnet.

Vänliga och snälla äro de mot mig här - Almlöfs
också - Här har ordats vitt och brett vilket som vore
det bästa för mig att stanna i Sverige eller komma
- Någon direkt proposition har ej blivit

blotl avhandlats som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/hanohon/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free