Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet, men om halsen hade han virad en crème-färgad
foulard, och hans händer voro väl skyddade av ett
par laxfärgade glacé-handskar med tre knappar och
av vilka den högras skaft var omslutet av ett tjockt
guldarmband, ciselerat i form av en orm, som bet
sig i stjärten. Under handskarne syntes upphöjningar
på fingren såsom av ringar. Ansiktet, så mycket
som kunde ses, var magert och likblekt, och ett
par små svarta, tunna mustascher, friserade uppåt i
ändarna, förhöjde blekheten och gav något exotiskt åt
uttrycket. Hatten var skjuten bakåt och lät en svart,
jämnklippt lugg synas som en bit av en kalott.
Det som mest och outtröttligt syntes fånga
rorsmannens uppmärksamhet var armbandet,
mustascherna och luggen.
Under den långa färden från Dalarö hade han,
som var en stor humorist, sökt inleda muntra samtal
med fiskeri-intendenten, vilken han fått i uppdrag att
segla ut till stationen vid Österskären, men den unge
doktorn hade visat en sårande oemottaglighet för de
närgångna kvickheterna, varav tullkarlen stadgat sin
mening om att »instruktören» var högfärdig.
Emellertid friskade vinden när de släppte
Hansten i lovart, och det livsfarliga seglet började leva.
Intendenten, som suttit med ett av flottans sjökort i
handen och gjort anteckningar efter de frågor han
då och då framkastat, stoppade nu kortet i fickan
och vände sig mot rorsmannen med en stämma, som
mera liknade en kvinnas än en mans.
– Var så god och segla litet försiktigare!
– Är instruktören rädd? svarade rorsmannen
gäckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
