- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
8

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att kunna krypa dit i lä för holmar eller skär, ingen
möjlighet i händelse av storm att lägga upp och reva;
ut, mitt i fördärvet måste man och över det svarta
svalget, ut till det lilla skäret, som icke såg större
ut än en boj kastad i havet. Intendenten, vilken,
såsom antytt, höll starkt på sitt enda liv och var nog
intelligent att kunna beräkna sin obetydliga
motståndskraft mot en övermäktig naturs omätliga krafter,
kände det kusligt. Han var alltför klarsynt vid sina
trettiosex år för att överskatta rorsmannens insikter
och mod, och han såg icke alls med tillförsikt på
dennes bruna anlete och helskägg, han trodde icke,
att en muskulös arm rådde på en vind, som blåste
med tusentals skålpunds tryck mot en vinglande
segelyta, och han genomskådade detta slags mod, som
endast var grundat på bristfälligt omdöme. Vilken
dumhet, tänkte han, att riskera sitt liv i en liten
öppen båt, då det fanns däckade farkoster och
ångbåtar. Vilken otrolig enfald att hissa ett så stort
segel på en granmast, som böjde sig likt en
sprättbåge, när vinden tog starkt i. Lävantet hängde slappt,
förstaget likaledes, och hela vindpressen låg på
lovartsvant, som till på köpet såg murket ut. Att
överlämna sig åt en så oviss slump som några hamptågors
större eller mindre kohesion ville han ej, och därför
vände han sig vid nästa vindstöt till vaktmästaren,
som satt vid fallet, och med en kort men
genomträngande röst befallde han: – ta ner seglet!

Vaktmästaren tittade akteröver för att vänta
rorsmannens order, men intendentens befallning
upprepades ögonblickligen och med sådant eftertryck, att
seglet sjönk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free