- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
10

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiggeri blev uppsyningsmannen nedslagen och
tankspridd samt tog sig till att observera manövern.

Solen hade nu kommit ner i horisonten, och
sjöarna bröto sig, purpursvarta nere vid foten, djupt
gröna på branterna, och när kammarna reste sig som
högst, lyste det gräsgrönt, och skummet sprutade och
fräste i solen rött, champagnefärgat, och båten med
manskap låg nere i skymning, medan ett ögonblick
uppe på vågryggen de fyra ansiktena lystes upp för att
strax därpå slockna.

Men icke alla sjöar bröto, utan somliga endast
gungade fram och vaggade sakta på farkosten, lyfte
den och sög den framåt. Det föreföll dock såsom
om den lille rorsmannen kunde på avstånd bedöma när
en brottsjö skulle komma, och med en lätt tryckning
på rorkulten höll han då stånd, föll undan eller
smög emellan den fruktansvärda gröna väggen, som
hotande sprang fram och ville slå sitt valv över båten.

Saken var den, att faran verkligen ökats genom
seglets nertagande, ty den drivande kraften hade
minskats, och seglets lyftande förmåga måste man
umbära, och därför började uppsyningsmannens
förvåning över den otroligt fina manövreringen att bytas
i beundran.

Han såg på det bleka ansiktets växlande uttryck
och de svarta ögonens rörelser, att därinnanför skedde
kalkyler av mera kombinerad art, och sedan han för
att icke förefalla överflödig stuckit ut sin åra, ansåg
han tiden vara inne att giva sitt erkännande godvilligt,
innan det frånvreds honom.

– Den har varit på sjön förr, han!

Intendenten, som dels var strängt upptagen, dels
icke ville komma i något slags kontakt för att ej i ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free