Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överraskat ögonblicks svaghet bli narrad av det
skenbart överlägsna i kämpens yttre, svarade ingenting.
Hans högra handske hade rämnat utefter hela
tumroten, och armbandet hade glidit ner. När nu
brasorna uppe på vågkammarna slocknat och
skymningen föll, tog han med vänstra handen fram en
enkellorgnett och kastade in i högra ögat, rörde
hastigt huvudet åt flera streck såsom om han tog
landkänningar där intet land var att se; därpå kastade
han en stänkfråga föröver:
– Ni har ingen fyr på Österskären?
– Nej, gunås så visst, svarade uppsyningsmannen.
– Ha vi några grynnor då?
– Rent vatten.
– Men känning på Landsorts och Sandhamns
fyrar?
– Obetydligt på Sandhamn, men mera på
Landsort, svarade uppsyningsmannen.
– Sitt nu stilla på era platser, så gå vi rätt,
slutade intendenten, vilken tycktes ha tagit ett bestick
på de tre karlarnes huvuden och några okända fasta
punkter i fjärran.
Molnen hade skockat sig, och majskymningens
ställe intogs av ett halvt mörker. Det var som att
gunga fram i någon tunn men ogenomtränglig materia,
utan ljus, och sjöarne reste sig numera endast som
mörkare skuggor mot luftens halvskugga, stucko
huvudena under båten, togo den på ryggen och döko
upp på andra sidan, där de kavlades ut flata. Men
att nu skilja vän från fiende blev svårare och
beräkningarne osäkrare. Två åror voro ute på läsidan och
en på lovart, och med anbringandet av mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
