- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
13

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det han antog vara skäret eller någon av dess kobbar,
tröstande sig med att uppnåendet av ett fast föremål,
vad det än kunde vara, alltid vore bättre än detta
svävande mellan luft och vatten. Men den mörka
väggen nalkades med en hastighet som var större än
båtens fart, så att misstankar började vakna hos
intendenten, att allt icke var rätt ställt med kosan.
För att få visshet om vad det kunde vara och på
samma gång ge en signal i händelse det mörka
föremålet skulle vara ett fartyg, som försummat hissa
lanternor, tog han upp sin ask med stormtändare,
strök hela bunten mot plånet och höll dem upp i luften
ett ögonblick, varpå han slungade dem så, att de lyste
upp några meter omkring båten. Ljuset hade endast
en sekund genomträngt mörkret, men den tavla, som
likt en trollyktas uppenbarat sig, stannade ännu flera
sekunder inför intendentens ögon. Och han såg en
drivis uppkrängd på ett grund, mot vilket en sjö bröt
sig som ett grottvalv över en jättekörtel av kalkspat;
och han såg en svärm alfåglar och havstrutar lyfta
och drunkna i mörkret, ur vilket endast hördes ett
mångstämmigt skri. Åsynen av brottsjön hade verkat
på intendenten som anblicken av den kista, i vilken
den dödsdömdes delade kropp skall ligga, och han
kände i föreställningens ögonblick den dubbla
dödsfasan av köld och kvävning, men ångesten, som
förlamade hans muskulatur, väckte däremot alla
själslivets dolda krafter, så att han på en bråkdels
sekund kunde utföra en säker uppskattning av farans
storlek, uträkna de enda medlen att undkomma och
därpå utropa kommandoordet stopp!

Karlarne, som suttit med ryggen åt brottet och
icke märkt detsamma, vilade på årorna; båten sögs


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free