- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
16

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glaset, öppnade därpå ögonen, och klarvaken som om
han just slutat en stärkande sömn, frågade han efter
sitt rum.

Det var naturligtvis inte i ordning, men det skulle
bli om en timme, bara nu han ville ligga stilla här och
vänta.

Och nu låg intendenten där och fördrev en
odräglig timme med att låta ögonen flyga över den
tråkiga stugans inredning och bebyggare. Det var
statens boställslägenhet åt uppsyningsmannen vid den
lilla tullavdelningen på Österskären. Allt var tilltaget
knappt, anordnat såsom tak över huvudet. De vita,
otapetserade väggarna voro abstrakta såsom kronans
begrepp, fyra vita rektanglar som inneslöto ett rum,
vilket täcktes av en vit rektangel. Opersonligt, hårt
som ett hotellrum, vilket icke är ämnat att bebos,
endast att logeras i. Att sätta upp tapeter åt sina
efterträdare eller åt kronan hade varken denna
uppsyningsman eller hans föregångare haft hjärta till.
Men mitt i denna döda vithet stodo mörka möbler
av dåligt fabriksarbete, men halvmodernt snitt. Ett
runt matbord av kvistig furu struket med valnötsbets
och fullt med vita tallriksringar; stolar av samma
ämne och snitt med höga ryggar och gungande på
tre fötter i sänder; en utdragssoffa gjord såsom
färdiggjorda manskläder av minsta möjliga virke till
billigaste pris. Allt var oändamålsenligt; ingenting
tycktes kunna uppfylla sin bestämmelse att inbjuda
till vila eller bekvämlighet och var därför oskönt,
oaktat de pålimmade papiermaché-ornamenten.

När uppsyningsmannen satte sin breda stuts på
stolens rotting och lutade sin väldiga rygg mot stödet,
åtföljdes manövern av ett störande knakande i möbeln

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free